Måndag
Städar undan i rummet, i hjärnan. Det är kallt här, och jag förmår mig inte att höja värmen på elementen. De är gamla och det ena sitter löst. Har gömt undan det bakom min soffa, som i sin tur gömts undan bakom ett stort tyg.
Ringde precis min vän som jag kommer att bli kär i, och jag frågade ifall han kunde hjälpa mig till veckan. Det skulle nog gå bra. Frågade också ifall vi kunde umgås ikväll - eftersom jag har så tråkigt, som jag påstod - men han skulle iväg till någon annan. En känsla av självförnedring och skam väller över mig, jag pratar snabbt och lägger på. Vi ses i skolan, hälsar på varandra och frågar om något. Lite tafatt och jag är rädd för allting.
Fascinerades idag över hur snabbt jag kan läsa. Jag har stapplat mig fram i två års tid, tagit mig igenom två böcker med stort besvär, men nu flyter det på och jag kan känna mig lycklig. Jag kan läsa!
Ringde precis min vän som jag kommer att bli kär i, och jag frågade ifall han kunde hjälpa mig till veckan. Det skulle nog gå bra. Frågade också ifall vi kunde umgås ikväll - eftersom jag har så tråkigt, som jag påstod - men han skulle iväg till någon annan. En känsla av självförnedring och skam väller över mig, jag pratar snabbt och lägger på. Vi ses i skolan, hälsar på varandra och frågar om något. Lite tafatt och jag är rädd för allting.
Fascinerades idag över hur snabbt jag kan läsa. Jag har stapplat mig fram i två års tid, tagit mig igenom två böcker med stort besvär, men nu flyter det på och jag kan känna mig lycklig. Jag kan läsa!
Visst är det nästan löjligt? Att jag inte uppskattar att jag kan gå och titta och lukta också. Vad otacksam jag är.
Kommentarer
Postat av: Lisa
Du är alldeles för hård mot dig själv. Klart du ska uppskatta det du uppskattar, kanske är det bara inte lika viktigt för dig att gå, titta eller lukta.
Kramar om.
Trackback
