annotationer

Skonade en spindel och bestämde mig för att sluta röka.

Äter glass och försöker svara på ett kärleksbrev. Det är otroligt svårt.

Ångesten försvann, nu har jag tandvärk istället. 

Börjar jobba om två timmar, känns värdelöst att försöka sova något innan dess. Har en festival i huvudet som inte går ur. Packlistor och biljetter överallt, men jag orkar egentligen inte tänka så mycket. Tänk om jag kunde vara lite mindre planerande? Är rädd för att testa, men det kanske inte är så hemskt som jag vill tro att det är.

Åh, varför denna ångest?

Har känt närhet i helgen. Underbart. Längesedan sist, otroligt längesedan. 

Tidigare har jag gått runt och varit rädd att jag, ifall jag någonsin närmar mig en människa igen, skulle fastna i det och använda det som en tröst. Inte att personen behövde vara någon speciell, bara det att jag inte behövde vara så ensam. Det är jag inte längre rädd för.

Kurt har en tämligen intressant sonson.

Aaah, min granne är dum i huvudet. Fattar inte att jag tillåter mig själv att manipuleras av hennes skitsnack. IljdJFaökf2sf, idiotjävel.

Bra dag. Tyckt om mig själv i flera timmar, och nu ska jag läsa.

För två minuter sedan var jag arg, riktigt arg, på mig själv för att jag missat hela dagen. Sovit för länge så att jag missat solljuset och de få planerna jag haft. Det finns inga tillfällen då jag är så arg på mig själv som när jag sovit över mig själv. Jag förvånas dock över hur snabbt all den ilskan kan vändas, då jag prevcis fick ett samtal av min gamle vän, som skrivit upp mitt nummer på ett mjölkpaket, och får veta att jag är bjuden på fika hos honom i morgon kväll. Vet inte om det är för att han själv vill träffa mig, eller för att han vill att jag ska möta hans sonson, men det spelar ingen roll - jag mår bra då jag är där.

Nu måste jag sluta vara arg på mig själv, för min kropp blir ledsen utav det, och ta och äta någonting. Det är en dag i morgon också.

Avskyr att krympa i mig själv, ändå gör jag det. Har glömt bort hur jag tar hand om mig själv. Hjälp?

Jag förstår inte varför jag försätter mig i en situation där jag blir beroende av en annan persons handlande. Det suger. Tänk på dig själv, läs en bok.

Varför trycker jag tillbaka mina känslor?

Återkommande förbjudna tankar-tänkande. Otippat. Lev lite istället.

Idag klippte jag av mig mitt hår. Vågat utan att tänka (där ljög jag, har nojjat mig hur mycket som helst), men jag genomförde det. Stort steg, är nöjd. Mestadels med utförandet, att jag vågar. Att jag bestämde mig för något utan att ha ångest efteråt.

Ikväll har jag sett film med Klaris och mått bra, trots att jag misstänker en pollenallergi som jag mest troligt dragit på mig på äldre dar. 

Är glad i alla fall, det räcker. (Mitt dåliga mående gick över efter att ha isolerat mig hemma hos mamma i två dagar, behövde vila litet).

Mår inte helt bra idag, tycker mig ta för stor plats och känner mig jobbig. Pratar inte för mycket eller kräver någon speciell uppmärksamhet, det är bara känslan av att min existens är i vägen för alla andra.