Natt, någon gång i maj. Mest troligt den elfte, eller möjligtvis tolfte.

Drömde precis något konstigt; pappa erbjöd sig att betala biljetten för mig och Lucas så att vi kunde ta oss in till staden, men han kunde för sitt liv inte sälja iväg en av de fem förpackningarna fetaost han precis införskaffat, vägandes ungefär 50 g/förp, för mindre än femtio kronor.

Har sovit i kanske två timmar, känner mig trött och äcklad. Orkar inte ta tag i allt jag borde, ligger och läser istället, flyr litet.
Skrämmer mig själv genom att jag förälskar mig så snabbt. Får ibland för mig att stänga ute omvärlden, göra det jag måste väldigt mekaniskt och slå ihjäl resten av tiden med att läsa onödigt tung litteratur. Slå ihjäl tiden i väntan på vad? Nya insikter? Ingenting som garanteras. Skulle lika gärna kunna knapra i mig alla tabletter jag har i överskåpet, men dö vill jag inte heller.
Väntar istället, tillåter mig själv att fly, fastän jag har svårt för att acceptera att andra gör det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0