Natten mot fredag
När allting kommer omkring så verkar allting bara handla om en själv. Det är obehagligt.
Varför är jag inte så där självisk som vissa påstår att jag borde vara? Varför blev jag tvungen att offra mina "kompis-tider" åt att ersätta mamma och göra mat åt mina syskon? Varför var pappa tvungen att vara full, eller ha fullt upp med att "fixa andra saker"?
Jag är inte bitter, jag förstår bara inte denna själviskhet. Jag fascineras nästan mer än vad jag avundar (antar att jag kan bli så där självisk, om jag bara anstränger mig, men jag tror ibland att det är för elakt. Pappa sa att mamma var egoistisk då hon flyttade ifrån honom, och jag tyckte att hon var elak mot pappa. Fel fel fel. Min logik vet annat än vad mina minnen gör, vad min mage gör.).
Jag är inte bitter, jag förstår bara inte denna själviskhet. Jag fascineras nästan mer än vad jag avundar (antar att jag kan bli så där självisk, om jag bara anstränger mig, men jag tror ibland att det är för elakt. Pappa sa att mamma var egoistisk då hon flyttade ifrån honom, och jag tyckte att hon var elak mot pappa. Fel fel fel. Min logik vet annat än vad mina minnen gör, vad min mage gör.).
Orkar inte tänka mer. Sitter vid mitt nya* bord och redigerar bilder, fastän jag borde plugga, eller förslagsvis sova.
*Nytt bord, från femtiotalet ungefär. Fint är det i alla fall.
*Nytt bord, från femtiotalet ungefär. Fint är det i alla fall.
Kommentarer
Postat av: Lisa
I hear you. Det finns fler som dig där ute. Jag lovar. De är bara lite knepiga att hitta.
Trackback
