annotationer

Mår inte helt bra idag, tycker mig ta för stor plats och känner mig jobbig. Pratar inte för mycket eller kräver någon speciell uppmärksamhet, det är bara känslan av att min existens är i vägen för alla andra.

Har besökt två av mina vänner ikväll. Det var väl allt.

(Jag tillåter mig själv att tänka förbjudna tankar också, det är väldigt befriande.)

Conclusion efter gårdagen/-kvällen: det viktigaste är nog att försöka förstå mig på mig själv. Oavsett hur mycket jag försöker förstå mig på andra så kommer jag aldrig att sluta förvånas. 

Mår inte alls dåligt, är ganska nöjd med tillvaron faktiskt, fastän jag inte sovit sedan igår någon gång mitt under dagen. Är löjligt lycklig över ett par nya (begagnade) objektiv som jag får hem på tisdag, och jag befinner mig just nu i ett inspirationsflöde/motivationsrus så aaah, ska ägna helgen åt att vara kreativ och skapande, skriva ner alla mina idéer i en liten bok och fortsätta vara snäll mot mig själv.

Inser att saker fungerar fastän jag inte bryr mig. Dags att börja bry mig om saker som intresserar mig istället. 

Igår mötte jag en äldre man på bussen. Han berättade att han, förra året, hoppat fallskärm. Då var han 83 år. Vissa söndagar sätter han sig på bussen och åker runt i Västerbotten, men just denna söndag skulle han till Malå och fika i precis en timme, sedan gick bussen tillbaka igen. 
Han pratade och jag lyssnade. Bjöd honom på två klyftor apelsin och han tackade så mycket. Det visade sig att vi stött på varanda en gång tidigare, då jag cyklat hem från jobbet och erbjudit honom en tidning, och vi bor tydligen bara något kvarter ifrån varandra.
Funderar lite på vad jag egentligen är rädd för. Varför slappnar jag inte bara av i sinnet och passar på att leva lite? Min kurator tyckte att personer som analyserar för mycket kan verka tråkiga, och tråkig vill jag inte vara. 

Ska gå förbi hos Kurt, så som den gamla mannen hette, och fortsätta lyssna. Visst får man ha äldre vänner?

När allting kommer omkring så verkar allting bara handla om en själv. Det är obehagligt.

Idag har jag knappt känt någonting alls. Mest bara existerat, lite på autopilot. 

Note to self: gå inte med på allt. Ställ inte upp för din granne då du vet att hon inte bryr sig om dig.

Städar undan i rummet, i hjärnan. Det är kallt här, och jag förmår mig inte att höja värmen på elementen. De är gamla och det ena sitter löst. Har gömt undan det bakom min soffa, som i sin tur gömts undan bakom ett stort tyg. 

Ringde precis min vän som jag kommer att bli kär i, och jag frågade ifall han kunde hjälpa mig till veckan. Det skulle nog gå bra. Frågade också ifall vi kunde umgås ikväll - eftersom jag har så tråkigt, som jag påstod - men han skulle iväg till någon annan. En känsla av självförnedring och skam väller över mig, jag pratar snabbt och lägger på. Vi ses i skolan, hälsar på varandra och frågar om något. Lite tafatt och jag är rädd för allting. 

Fascinerades idag över hur snabbt jag kan läsa. Jag har stapplat mig fram i två års tid, tagit mig igenom två böcker med stort besvär, men nu flyter det på och jag kan känna mig lycklig. Jag kan läsa!

Drömde igår att gamla bekanta försökte få mig på andra tankar än att ta livet av mig. Jag hade knutit en snöra runt min kropp och ställde mig mot en öppen dörr och stirrade in i rummet där de andra satt och drack mjölk. Idioter, tänkte jag. De kan inte stoppa mig.

Än en gång har jag lust att bara klippa banden med verkligheten, orkar inte vara för alla andra. Mat äcklar mig och jag har ingenting att göra. Har tankar som får betygen att verka betydelselösa, vill inte längre bry mig. Vad ska jag med pengar till? Köpa mig lycklig? Det spelar ingen roll ändå. 

Varit på middag ikväll. 

Personligheter jag stör mig på:

Drömde precis något konstigt; pappa erbjöd sig att betala biljetten för mig och Lucas så att vi kunde ta oss in till staden, men han kunde för sitt liv inte sälja iväg en av de fem förpackningarna fetaost han precis införskaffat, vägandes ungefär 50 g/förp, för mindre än femtio kronor.

Har sovit i kanske två timmar, känner mig trött och äcklad. Orkar inte ta tag i allt jag borde, ligger och läser istället, flyr litet.